Avkoppling på Tjärö

Kärleken dyker i plurret.

Dotter är inte sen att följa efter. Ingen badkruka, här inte.

Vattenlek. Kusinen, Isabell, Dottern & Stefan.

Efter badet är det skönt att svepa in sig i badrocken. Isabell på deras segelbåt.

Efter den ganska guppiga färden mellan Karlskrona och Tjärö, i Hällaryds skärgård, i fredags, blev det ett glatt återseende med Stefan och hans dotter Isabell, som vi träffade i Karlskrona för en vecka sen. Det fanns plats mitt emot hans båt längs den långa bryggan i den vackra viken. Vi la snabbt till och kunde strax fortsätta umgås med våra nya vänner.

Det var varmt och alla ville snabbt i vattnet. Kärleken var först i och snart var alla, utom jag förstås, blöta.

Man orkar ju inte bada hur länge som helst. Händer och fötter blir som russin. Nä, dä är det rolig att byta om och ro gummibåt istället. Vilken tur att Stefan hade sin med sig, när nu vi hade lämnat vår hemma. Flickorna hade jätteroligt med den, trots att den var lite liten.

Medan barnen lekte ute och ägnade så lite tid som möjligt åt oss vuxna, passade vi på att koppla av med lite förfriskningar. Vi blev sittande i vår båt och hade mycket att prata om. Stefan har kopplingar till vår hemmatrakt, då hans mor och andra familjemedlemmar bor i närheten och dessutom har jag ju bott i samma stad som han bor i numera. Hur som helst har vi jättetrevligt tillsammans och hoppas det blir en fortsättning framöver. Vi fick en lugn och skön kväll tillsammans med mycket prat och skratt.

Kärleken lånar Stefans utrustning och ska prova sina snorklingtalanger.

Dottern ska naturligtvis i vattnet igen, hon också.

Blubb, blubb, blubb... En kärlek på upptäcksfärd under ytan...

...och kom tillbaka med fina skatter till mig. Snäckor.

Det var inte slut på badandet denna varma dag. Alla, utom jag, hoppade i igen efter en paus. Vattentempen mättes upp till 20 grader, vilket var alldeles för kallt för mig. Det är i alla fall roligt att se på när de andra plaskar, dyker och simmar.

Resten av fredagskvällen ägnade vi åt mat, prat och skratt. Stefan kom över till mig och Kärleken. Tjejerna höll till i hans båt och tittade på film, eller nåt sånt. En skön semesterkväll.

Lördagen började lika fint som dagen innan slutade. Ja, nästan i alla fall. Det regnade på morgonen, men det försvann ett tag efter frukost.

Kärleken och jag passade på att gå en promenad på den halva av ön, vi inte utforskat ännu. Tjärö är en mycekt vacker ö, med en trevlig gästhamn. Där finns vandrarhem, matlagningsmöjligheter, toaletter och dusch. En liten kiosk-butik har det mest välbehövliga och man kan sitta ner och fika på caféverandan.

Naturen är spännande. Det vilar något trollskt över bergshällarna och vyerna över vattnet ger utlopp för drömmar.

Så kom regnet igen... Skurarna drog in över oss lika snabbt som de försvann. Himlen öppnade sig och inna vi hann blinka var det över igen. Mellan varje regntillfälle kom solen tillbaka och det blev varmt och skönt. Barnen hann bada i varje upphåll. Även karlarna blötte ner sig några gånger.

Dottern, som aldrig snorklat, var tvungen att prova Isabells utrustning. Det blev inte långvarigt, så cyklopremmarna klämde. Hon blev dock inte avskräckt, utan det lär bli fler försök i sommar. Hon ska få sitt eget set. Kärleken vill ju ha ett...

Kontaktannons =)

Stefan, supertrevlig, ensamstående pappa...

Nej, jag bara skojar... eller gör jag det??? Hm..

Även lördagskvällen bjöd på samkväm. Lite gott att dricka och salta snacks och massor av skojigt att prata om. Flickorna showade. Till en början tillsammans, men snart var det bara kusinen som agerade "sjungerska" och diktade ihop sånger om mig och Kärleken allteftersom hon sjöng. Det var inte helt rumsrent, kan jag meddela. Emellanåt blev vi närmre bekanta med "rumpedansen". Hon har nog tittat lite för mycket på halvnakna, amerikanska bakgrundsdansare i dåliga TV-shower...

Dottern & kusinen showar.

Rumpedansen

Så blev det söndag och semestern var till ända. Vi var tvungna att bege oss hemåt efter frukost, då Dottern skulle vidare till sin pappa och resa på husvagnssemester till Slovenien. Det är en restokig Dotter jag har. Hon älskar att se nya platser och intresserar sig verkligen för allt.

Det kändes först lite trist att åka hemåt, men ju närmre det lilla samhället vi kom, ju skönare kändes det. Borta bra, men hemma bäst.

Nu är det måndag kväll. Dottern är säkert en bra bit på väg mot nya slutmålet. Jag har jobbat och Kärleken har pulat kring hemmet. Allt är som vanligt igen.

Vi hoppas komma ut till sjöss igen så snart som möjligt. Då återkommer jag med nya äventyr. Tills dess får du hålla tillgodo med hemmalivet på Mors Deka och fotbollsintrycken på Från åskådarplats.

Tack för att du ville följa med oss till sjöss!

Tills vi ses igen... KRAMEN!